nimasvardag

#nimasvardag – #110

Lyssnade imorse på: P3 Dokumentär – Vargolyckan på Kolmården.
Podden var riktigt bra med både detaljer och en känsla av närhet till händelsen.

Min första reaktion var att INGEN i hela världen ska behöva dö på jobbet. Min andra reaktion var att den här personen hade följt alla regler och lyssnat på sina chefer.

Arbetsgivaren däremot hade brustit i sina riskbedömningar, låtit kommersiella intressen gå före säkerhet och heller inte satt in åtgärder efter tillbudsrapporter som visade på fara.

Efter olyckan stängdes dock attraktionen ner och ingen fick längre gå in till vargarna.
Det var inte en säker plats.

Fick mig att tänka på min egen bransch. 35 personer har dött i år. På en del ställen har säkert arbetsgivaren brustit och på andra har individen frångått säkerhetsföreskrifter. Vi gör alltså fel i både planering och utförande i min bransch.
Jag har sett flertalet exempel på båda där det hade kunnat gå riktigt illa vid minsta snedsteg.

Och 35 gånger i år har det gått riktigt illa.

Ändå rullar alla byggen på som vanligt.

Varför är detta OK i min bransch? Varför stänger inte vi ner byggarbetsplatser där olyckan är framme?

Ena dagen dör en kollega och dagen efter håller vi en tyst minut och kör sedan på. Detta har vi gjort 35 gånger i år.

Kan någon hjälpa mig förstå, varför är det så?