#nimasvardag

Artikel i DI från 20 januari om att ”byggarna har incitament att använda billiga material”.
Eller det är egentligen det snällaste citatet i texten.

Jag har aldrig sett fusk i min närhet. Självklart har jag sett missar som efter påtryckning korrigerats men jag väljer att se dessa som just missar – inte medvetet fusk.

Däremot är jag ibland frågande till hur byggentreprenörer vill spara pengar. Ta målning som ett exempel:
För att kapa kostnader brukar det ibland bestämmas att det inte ska målas bakom kök eller garderober. Det är klart, i och med detta sparas lite färg och eventuellt lite tid – Men är vi så pass produktiva att enda sättet att bli bättre är att leta ytor där vi INTE ska måla (och få potentiella kvalitetsförsämringar)?

Finns det inte vinster att hämta i materialflöde, torktider, göra klart på första försöket, utrustning, etc?

Nu tog jag målning som exempel men det gäller nog alla moment – från markförvärv till garantiarbeten.

Är jag fel på det?

Tänk att du ska göra frukost. Du tar fram bröd, lägger det i brödrosten, plockar fram smör & ost från kylskåpet, letar efter smörkniv/osthyvel, någon är i vägen, brer mackan till 90% och lägger på ost. Är sekunden du sparar när du endast brer 90% som är den största möjligheten?

Min kollega Björn har ett forum där han samlar alla lagbasar ungefär en gång i kvartalet. Han brukar bjuda in mig och det är alltid lika härligt att vara med.
Forumet är en viktig temperaturmätare. Vi brukar bl.a. ta reda på hur väl regionens informationskanaler fungerar (dvs skillnaden mellan hur mycket av den information som är tänkt att nå ut till våra yrkesarbetare och som faktiskt gör det). Det brukar variera mellan projekt men alla är överens om att det kan bli bättre.
Sedan finns givetvis det självklara – kommunikation tillbaka till regionledningen.

Vad är känslan, varför är den så och vad kan vi tillsammans göra åt det?

Just till den här träffen har lagbasarna på eget initiativ ökat på mötestiden med en timme för att hinna prata om förra månadens ackordssiffror. Kanske är den inte alltför långt bort ändå, den gemensamma bilden av nuläget.

Ser fram emot att tillsammans hitta gemensamma åtgärder och mätetal för en ökad produktivitet.

(bilden är medvetet blurrad)

På tisdag går vi ut med regionens månadsbrev för februari. Denna månad har vi nyckeltalsmässigt valt att fokusera på avfall – jag tror stenhårt på att nyckeltal ger oss en bredare bild av vår verksamhet samt skapar förutsättningar för att kunna utvecklas till det bättre.

De flesta är nog överens om att miljömedvetenheten inom branschen ökar.
Oavsett om syftet är en bättre värld eller bara ekonomi så är min uppfattning att miljöarbetet är en av de viktigaste affärsstrategierna i vår bransch, både vad gäller kund och medarbetare.

jag är i min roll närmare medarbetarperspektivet och min övertygelse är att om ett företag vill anställa de bästa så måste man har någon form av strategi inom miljöområdet – annars är det kört.

Hursomhelst, när jag kollade igenom statistiken för arbetsplatser på min region såg jag att 10% av totalvikten har registrerats som blandat avfall, dvs att det har slarvats i sorteringen på arbetsplatsen. Det blir ganska mycket om man lägger in att de där 10% väger 256 ton och att detta nu måste sorteras om på avfallscentret.

Känns onödigt.

Sidenote: Bäst på att sortera var våra innerstadsprojekt – de som egentligen borde ha sämst förutsättningar. Det handlar med andra ord om mindset. Bild från annan arbetsplats…

Sverigeledningen hörde av sig och ville bli inspelade i ackordssiffrorna som sammanställdes under förra veckan. Kul att intresset verkar finnas i flera led.

Man kan ju fråga sig vad en 30-åring med totalt två år som arbetsledare har att göra i rummet men om man tar min databas på 300 000 timmar och jämför totaltiden med vad vi brukar ha i våra normalprojekt så har jag helt plötsligt över 15 års erfarenhet.

Stort tack till Microsoft Excel.

Ps. Känns konstigt att kalla Emile Hamon för Sverigeledningen, han är visserligen en del av den men för mig är han först och främst en riktigt bra kollega som varit glad och schysst sedan dag ett. Ds.

Sidenote om Emile är att hans fru heter Nina och att det hänt att han vid en del tillfällen råkat ringa mig istället för henne.

Inledde dagen med att sitta på ett mentormöte med Mr Bostadspolitik Lennart Weiss. Vet inte vad jag blev mest uppdaterad om, bostadspolitik eller Gefle IF – men min slutsats är att det verkar finnas att göra på båda fronter.

Skämt åsido så är Lennart grym. Han har alltid fullt upp men skapar sig tiden till att med jämna mellanrum sitta och stämma av läget med mig.

Idag var en bra sittning – högt, lågt, brett och smalt.

Om jag kan dela med mig av något tips såhär på en fredag så är det att försöka hitta någon ni ser upp till och våga fråga om råd, bolla idéer och ta upp andra tankar/funderingar tillsammans med.

Nu ska han iväg på ”business to business snack” och jag ska in på marknadsmöte.

När Per-Martin Eriksson pratar om fiktiva projekt brukar han nämna ”Gödkalven 7” – när jag gör detsamma pratar jag om ”Projekt Stenåldern”.
Varför? Jo, för ibland känns det som att vi missar all fantastisk utveckling i vår närhet. Min bild är klar: vi kan med ny teknik bli bättre på allt.

Ta VDC som exempel:
Vi kan redan idag, förutsatt att vi modellerar på rätt sätt, använda program som optimerar nyttjandegraden (BOA/BTA) i våra projekt. Under samma tid som det tar för en människa att rita förslag nr2 så har datorn redan ritat och jämfört åtminstone 100-tals olika förslag. Genom att definiera regler så vet datorn vilka faktorer den måste förhålla sig till (exempelvis tillgänglighet, ljusinsläpp, tysta rum, etc.) och vi kan lägga vår tid på att tycka till om de bästa förslagen istället för att spilla tid på alternativ som rankingmässigt är nr 304 & 506.

Men det är klart, varför lägga tid på ny teknik när vi kan göra som vi alltid gjort? Nu ska jag kolla igenom handlingar som jag precis fått av en kund, där är nyttjandegraden 63% – jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att samhället förtjänar bättre.

Sidenote: Jag har inte skrivit det här inlägget. Jag har pratat, min smartphone har antecknat – jag har klistrat in och publicerat.