När man har 200 medarbetare som lyssnar är det viktigt att förvalta tiden väl och lyckas nå ut. Fredagen spenderas med att ta fram en presentation och viktiga punkter som ska förmedlas på regionträffen i nästa vecka.
Högtalarna spelar The Weeknd och Linda Brambeck suktar besviket efter Avicii.
Kick-off med alla medarbetare på regionen börjar närma sig. På tavlan syns de sista detaljerna i planeringen. 8 februari, ticktack – ska bli kul!
Inledde dagen med att gå på en inspirationsföreläsning om trähus som avslutades med lite panelsamtal. Min gamla kursare Markus Lagerwall (längst till höger) arbetar idag på Bjerking och berättade lite om konstruktionsalternativ som finns idag.
Jag gillar utveckling. Kollar vi på våra montörer som idag monterar prefabricerade betongelement så har de alltid med sig en motorkap vid montage. Detta eftersom det med jämna mellanrum blir fel med toleranser från fabrik – jag tror våra montörer och alla som arbetar runtomkring skulle uppskatta att slippa allt damm, ljud och alla vibrationer som uppstår när felen ska rättas till. Kanske är trä värre, jag vet inte – vill lära mig!
Sedan har vi alla transporter. Trä väger 4 ggr så lite som betong så vi får ett mer effektivt användande av bilar och vägnät. Idag får vi ibland leveranser från Polen med endast 2st betongbjälklag på bilen eftersom vi annars går över maxvikten för vad vägnätet tillåter.
Jag tror många som är verksamma inom bygg om 10 år kommer se tillbaka på dessa ineffektiva leveranser och tänka: ”hm, varför gjorde vi så, hur kunde vi tillåta all den miljöpåverkan för så lite?”
En sidenote om Markus är att vi alltid undertecknade våra skolarbeten med Chicago Geotech.
YEEES! Vi klarade censurapparaten*. Nu är månadsbrevet publicerat och tillgängligt för alla medarbetare!
*OBS ironi, vi har högt i tak på min arbetsplats.
Idag är jag ute i Barkarbystaden. Tänkte först skriva att det är helt fantastiskt hur en ny stadsdel på bara några år kan växa fram och vara en naturlig del i samhället men efter att ha kollat runt lite är det ärligare att skriva om att jag är förvånad över den bristande säkerhet som finns i området. De arbetsplatser jag gick förbi var det nästan helt fritt fram att kliva in på (något jag inte gjorde) och väl innanför byggstaketen var det generellt rätt stökigt. Trist, för det bor ju faktiskt människor i husen runtomkring som dagligen går förbi dessa arbetsplatser – för att inte tala om barnen som leker på de intilliggande lekplatserna.
Ingen bra reklam för byggbranschen.
Sista tisdagen i varje månad skickar regionen ut ett månadsbrev till alla våra medarbetare. Här är en bild på mig när jag sitter och skriver brevet för hand.
Skoja bara, allt skrivande sker på dator men bilden blev bättre med papper och penna!
