Månad: februari 2018

Var i förra veckan och lyssnade när Evidens presenterade sin prognos för bostadsbyggande i Sverige.
Prognosen visar, trots en mer avvaktande marknad, att det kommer finnas fortsatt utrymme att både sälja och bygga bostäder de kommande åren.

Behovet finns och marknaden finns, det gäller bara för utbud att möta efterfråga. Jag har i min roll mer insyn i byggkostnader och vilka möjligheter som finns där – och tro mig, det finns att göra!

Efter att ha lyssnat på Evidens fick jag dock känslan att det inte kommer räcka med att endast kapa några procent i byggkostnaden, något måste även göras åt intäkten.

Jag tror det kommer bli svårt att få igång projekt med låg nyttjandegrad. Att höja nyttjandegraden, och därmed intäkten, med 10% ger mycket mer till ett projekt än att sänka byggkostnaden med 10%.

Vi ska självklart göra båda och förra veckans genomgång tyckte jag tydligt visade att det inte kommer räcka att bara göra det ena. Helt övertygad om att detta kommer leda till någonting bra.

Yeees! Vi klarade återigen att ta oss igenom censurapparaten*. Idag är det sista tisdagen i månaden och regionens månadsbrev har precis publicerats.

Denna månad kan alla medarbetare bl.a. läsa om marknadsläget, summering från vår kick-off, regionens skyddskommitté, inflyttning i våra projekt, nästa steg i vårt miljöarbete, statsministerbesök och självklart några ord från vår regionchef. Nyckeltalen fokuserade helt på avfallshantering och jag måste erkänna att siffrorna var en väckarklocka för mig – mer om det en annan gång.

Vissa tycker kanske att ett månadsbrev inte är så sexigt – och jag kan ha viss förståelse för de tankarna men min uppfattning är att det beror helt och hållet på vad det finns för alternativ.

Av våra 200 medarbetare så arbetar endast 90 personer med datorer i det dagliga – accessen till intranätet är med andra ord begränsad. Att då kunna publicera att månadsbrev som kan uppdatera, väcka intresse samt skapa möjlighet till återkoppling bland våra medarbetare är i mina ögon något riktigt bra.

Om ett halvår när alla våra medarbetare har en smartphone (den testas just nu bland våra yrkesarbetare) kanske vi tänker annorlunda.

*OBS detta är ett skämt. För den som vill så har vi högt i tak hos min arbetsgivare.

Artikel i DI från 20 januari om att ”byggarna har incitament att använda billiga material”.
Eller det är egentligen det snällaste citatet i texten.

Jag har aldrig sett fusk i min närhet. Självklart har jag sett missar som efter påtryckning korrigerats men jag väljer att se dessa som just missar – inte medvetet fusk.

Däremot är jag ibland frågande till hur byggentreprenörer vill spara pengar. Ta målning som ett exempel:
För att kapa kostnader brukar det ibland bestämmas att det inte ska målas bakom kök eller garderober. Det är klart, i och med detta sparas lite färg och eventuellt lite tid – Men är vi så pass produktiva att enda sättet att bli bättre är att leta ytor där vi INTE ska måla (och få potentiella kvalitetsförsämringar)?

Finns det inte vinster att hämta i materialflöde, torktider, göra klart på första försöket, utrustning, etc?

Nu tog jag målning som exempel men det gäller nog alla moment – från markförvärv till garantiarbeten.

Är jag fel på det?

Tänk att du ska göra frukost. Du tar fram bröd, lägger det i brödrosten, plockar fram smör & ost från kylskåpet, letar efter smörkniv/osthyvel, någon är i vägen, brer mackan till 90% och lägger på ost. Är sekunden du sparar när du endast brer 90% som är den största möjligheten?

Min kollega Björn har ett forum där han samlar alla lagbasar ungefär en gång i kvartalet. Han brukar bjuda in mig och det är alltid lika härligt att vara med.
Forumet är en viktig temperaturmätare. Vi brukar bl.a. ta reda på hur väl regionens informationskanaler fungerar (dvs skillnaden mellan hur mycket av den information som är tänkt att nå ut till våra yrkesarbetare och som faktiskt gör det). Det brukar variera mellan projekt men alla är överens om att det kan bli bättre.
Sedan finns givetvis det självklara – kommunikation tillbaka till regionledningen.

Vad är känslan, varför är den så och vad kan vi tillsammans göra åt det?

Just till den här träffen har lagbasarna på eget initiativ ökat på mötestiden med en timme för att hinna prata om förra månadens ackordssiffror. Kanske är den inte alltför långt bort ändå, den gemensamma bilden av nuläget.

Ser fram emot att tillsammans hitta gemensamma åtgärder och mätetal för en ökad produktivitet.

(bilden är medvetet blurrad)

På tisdag går vi ut med regionens månadsbrev för februari. Denna månad har vi nyckeltalsmässigt valt att fokusera på avfall – jag tror stenhårt på att nyckeltal ger oss en bredare bild av vår verksamhet samt skapar förutsättningar för att kunna utvecklas till det bättre.

De flesta är nog överens om att miljömedvetenheten inom branschen ökar.
Oavsett om syftet är en bättre värld eller bara ekonomi så är min uppfattning att miljöarbetet är en av de viktigaste affärsstrategierna i vår bransch, både vad gäller kund och medarbetare.

jag är i min roll närmare medarbetarperspektivet och min övertygelse är att om ett företag vill anställa de bästa så måste man har någon form av strategi inom miljöområdet – annars är det kört.

Hursomhelst, när jag kollade igenom statistiken för arbetsplatser på min region såg jag att 10% av totalvikten har registrerats som blandat avfall, dvs att det har slarvats i sorteringen på arbetsplatsen. Det blir ganska mycket om man lägger in att de där 10% väger 256 ton och att detta nu måste sorteras om på avfallscentret.

Känns onödigt.

Sidenote: Bäst på att sortera var våra innerstadsprojekt – de som egentligen borde ha sämst förutsättningar. Det handlar med andra ord om mindset. Bild från annan arbetsplats…

Sverigeledningen hörde av sig och ville bli inspelade i ackordssiffrorna som sammanställdes under förra veckan. Kul att intresset verkar finnas i flera led.

Man kan ju fråga sig vad en 30-åring med totalt två år som arbetsledare har att göra i rummet men om man tar min databas på 300 000 timmar och jämför totaltiden med vad vi brukar ha i våra normalprojekt så har jag helt plötsligt över 15 års erfarenhet.

Stort tack till Microsoft Excel.

Ps. Känns konstigt att kalla Emile Hamon för Sverigeledningen, han är visserligen en del av den men för mig är han först och främst en riktigt bra kollega som varit glad och schysst sedan dag ett. Ds.

Sidenote om Emile är att hans fru heter Nina och att det hänt att han vid en del tillfällen råkat ringa mig istället för henne.